Sluttampen

En hemresa kvar nu. Två vuxna, två barn och ett oändligt antal väskor. Hur sammanfattar man denna resa? Det går inte, vi är fortfarande mitt uppe i den

Så mycket vi kommer sakna: alla våra vänner, storstadens utbud, den här vardagens vanor.

Baseball

Amerikas favorite pasttime är en variant av brännboll som är helt omöjlig att förstå. Jag gjorde ett ordentligt försök att sätta mig in i reglerna men gick vilse någonstans efter half-innings och outfield


Men ingen går på baseball för sportens skull. Det är ett sätt att umgås och att äta. Vi gjorde som the locals och inmundigade både öl, pretzel och glass. Gubbarna bakom mig i glasskön dividerade om vad de skulle köpa. Den ene tystnade effektivt den andre med argumentet: ”du går väl inte på baseball för att räkna kalorier heller?”. Jag tog det som ett tecken att köpa den största glassen, den som kommer i en röd plastskål formad som en baseballkeps. 

Av de fyra största sporterna i USA har jag hunnit med tre: baseball, hockey och basket. Den största, amerikansk fotboll, får bli vid senare tillfälle. 

For rent

Dagarna kvar är lätträknade. Vi håller på att avveckla den amerikanska verksamheten och på distans återuppväcka den svenska. 

Väskorna ligger i källaren och väntar på att fyllas. Bagagevågen kan snart komma att bli vår viktigaste jawn. Jag trycker pinaler som inte ska med i händerna på grannar och vänner. En lampa gick på mindre än en timme i Buy Nothing-gruppen, ingen har visat intresse för skötbordet. Liv som knappt verkar märka att vi packat 90 % av leksakerna fiskade förtrytsamt upp halvkluddade målarbokssidor ur återvinningen. Jag ska slänggömma bättre från och med nu. 

Swedes’ Goodbye Party

Vårt amerikanska gäng ordnade en hejdundrande hejdå-fest för oss. Först en god middag och sedan den klassiska amerikanska umgängessporten bowling med alla glada vänner som vi lärt känna under vår tid här. Ojojoj, vad vi hade roligt!

Vi har haft förmånen att det gick väldigt snabbt att komma in i ett sammanhang, vi acklimatiserades och inkluderades. Det är så otroligt viktigt när man kommer till en ny plats. Vi har fått så många nya vänner, och nu planeras Sverigebesök och USA-resor hejvilt. Jag ska inte nämna alla fina människor men några speciellt: Todd och Andrea som generöst delade sitt hem och sin vänkrets med oss samt Emily och Tyler, världens härligaste grannar som vi haft den sagolika turen att ha ovanför oss. 

Museum of the American Revolution

Häromveckan öppnade ett nytt museum i stan: Museum of the American Revolution. Lite väl nischat tänkte jag när Johannes föreslog att vi skulle gå dit men han köpte mig med argumentet att nya utställningar brukar vara väldigt välgjorda och ”odammiga”. Och så var det verkligen. Artefakter och interaktion, personliga öden och de sedvanliga slagen; i en stor snitslad utställning hade vi möjlighet att lära oss det mesta om de brittiska kolonier som blev Amerikas förenta stater. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att det var önskan hos de fria vita männen i kolonierna att räknas och representeras på samma sätt som sina Englandsbosatta likar som tände elden till det som sen blev en självständighetsbrand. 

Personalen som precis börjat tredje veckan på jobbet var fortfarande sådär innerligt engagerad och jag beundrar den entusiastiska museipedagog som frivilligt gav sig på att förklara de inre spänningarna i revolutionsarmén för vår 3,5-åring. Jag beundrar också Liv för att hon intresserat lyssnade och ställde frågor. 

Lagom

Efter en vecka med temperaturer in the eighties–nineties kommer vädret att övergå till det lite mer normala sixties–seventies. Kanske mer lagom? Lagom är annars inte något man verkar jobba med här i USA. Men vem vet om det kommer, lagom spås att bli nya trenden i Storbritannien efter hygge (uppger artikel i Svensk bokhandel) så det kan nog sprida sig även över Atlanten.